Nu är det som sagt så att snart bär det av till staden med stort G – Glasgow. Och inför denna otroliga färd måste mycket ordnas. Tillexempel måste flyg bokas med mera. Vad har jag hunnit göra av dessa? Låt oss granska:
- Boka flyg till Stockholm
- Boka flyg till Glasgow, check
- Fixa övernattning i Glasgow, check
- Betala förhandspeningen på elevlägenheten, check
- Bestämma vilka ämnen jag ska läsa, halv-check? (Politik är klart men sedan blir det nog historia och franska men det sistnämnda är jag fortfarande osäker på)
- Köpa in kurslitteratur
- Se till att ha allt jag vill ha med mig (klädesmässigt med mera)
- Bestäm försäkring
Som ni säkert inser är det lite kvar att göra. Det kommer dessutom att säkert bli mer allt eftersom dagarna börjar dra ihop sig, saker som jag inte tänkt på med mera. Dock håller jag tummarna på att det inte kommer komma allt för mycket mer för jag vet inte riktigt hur mycket jag kommer hinna… Vill jobba mer än vad jag gör nu så vi får se hur det kommer att gå. Som det ser ut nu är det lite dystert på den fronten. Jag vill verkligen jobba mer men det finns inga pass 
Det sistnämnda på den där lilla listan ger mig ångest… Ursh… försäkringar… Får mig att rysa vid tanken.
Om jag bara hade ca 8000 SEK bara liggandes och inte behövdes till något (I wish) så skulle jag definitivt lägga pengarna på dessa underbara klädesplagg (med fler, alla rymdes inte på bilden). Kolla bara på skorna och tunikorna. Underbart fina. För att inte tala om att Ellos är riktigt duktig med rabatter och så vidare. Ursh vad jag vill ha.
Hjälp, snart är juni över och det betyder att min födelsedag börjar närma sig med all hast. Det innebär att jag har lite planering framför mig… Vad ska jag ha för födelsedagsfest? Vart ska den vara? Hur ska jag få tag på alla? Och så vidare… Det jag vet är att Marie sa att den kunde hållas hos henne, vilket är underbart snällt av henne, men utöver det vet jag inte.
Det känns som om att det är viktigt att det blir bra eftersom det är som min sista födelsedag innan jag sticker, och alla kommer kanske inte kunna komma i september då jag har bon voyage-grejen (som för övrigt är inte planerad heller). Nej, det är inte helt lätt detta. Det enda jag vet är att det kommer inte vara något tema i alla fall. Det känns som om man kan ta senare till bon voyage-grejen men inte riktigt till denna fest…
Får fundera vidare på denna.
Sedan för de som vill ge födelsedagspresenter så är det bara att höra av er (om ni inte reda vet vad ni ska ge 
). Inte för att man måste ge men jag vet att en del har redan börjat fråga…
Det var länge sedan man såg en film som var så fylld av värme och genuint vacker rakt igenom som “Benjamin Buttons otroliga liv”. Filmen var absolut, helt klart, en av de bästa som jag har sett på väldigt länge. Hur man lyckas få fram mening med livet, kärlek och vikten av att leva för idag i denna… Det är rörande att se och skådespelarprestationerna är fantastiska.
Tänk dig att du inte åldras från ung till gammal utan det som sker med dig är det absoluta motsatta: du föds gammal för att sedan bli ung. Ska inte säga allt för mycket angående detta, för det är en film som måste upplevas och inte återberättas, men det är något som man kanske bör tänka på i framtiden då man med största sannorlikhet kommer att sitta med sina rynkor och smärtor och klaga över åren…
Ytterligare en sak som jag fann lite intressant med filmen var att det symboliserade verkligen att vi alla har samma väg att vandra, oavsett ålder, kön eller annat. Vi kommer alla dö en dag och då är det bäst att göra det absoluta vi kan i varje stund. Nej, huvva… Denna film var underbar. Riktigt underbar. Brad Pitts bästa skådespelarprestation utan tvekan och det samma gäller Cate Blanchett.
Kan verkligen inte betona vikten av att se denna film tillräckligt!
Livet är till för att levas!
Hjälp. Imorgon är det redan dags för studenten. Det var som om det var igår då en samling elever samlades utanför skolan, totalt omedveten om vad som komma skall, och man reste iväg till Pengsjö. Att det ska ha gått tre år sedan vi stod där i Pengsjö och lärde oss namnen på varandra är jättekonstigt och jag vet att imorgon kommer det att fällas många tårar. Av både lycka och av lättnad. Lite sorgna tårar också kanske.
Visst kommer jag inte heller sticka under stolen med att det kommer vara riktigt skönt att änteligen få det gjort – att kunna gå ut gymnasiet och gå vidare med sitt liv. För mig blir det bland annat Glasgow och det ser jag absolut fram till. Å andra sidan har man dock sett samma människor i nästan varje dag i tre år och det har som alltid funnits någon kontinutet i att gå till skolan varje dag. I nian sa man att det var sista gången man hade skola på samma sätt men det håller jag inte med om – studenten markerar det verkliga slutet på den skola vi vet om. Aldrig mer, oavsett vad vi gör, kommer undervsning vara den samme. Även om vi studerar vidare eller inte.
Nu känns det som om man blir överdrivet nostalgisk men… ja, det känns jättekonstigt men bra på samma gång…
Jag blir nu riktigt arg. Jag trodde på fullaste allvar att det först var en skämt. Anledningen är att denna underbara regering i samband med migrationsverket har utvisat en man från Nigeria till sitt hemland. Denne man var gravt sjuk i Parkinson och hade inte långt kvar i livet. Sjukdomen hade gått så pass långt att han kunde inte ens gå fram ordentligt och han besitter inte längre förmågan att öppna en medicinburk eller att ens kunna dricka vatten.
Så istället för att låta denna 28-årige man leva sina sista dagar i Sverige, där han har tillgång till vård och en vettig existens tills hans dagar blivit räknade, väljer migrationsverket att skicka denna man hem till Nigeria – en flygresa som mycket möjligt blir den sista han gör livet. Klockan fem i morse blev han hämtad av polisen och ivägskickad till Nigeria.
Då ser man att migrationsminister Tobias Billström i rutan och då tror man att han kommer fördömma det som skett – men icket. Han står där och försvarar det som skett! Man talar om att han inte får belasta systemet och att det räcker inte med att man är döende för att stanna i Sverige!!
URSÄKTA MIG men vad hände med MÄNNISKOVÄRDET?! Hur kan det vara okej att man behandlar en människa på detta vis? Han kunde inte ens gå till bilen som skulle föra honom till flygplatsen! Det fanns till och med brev från läkare som sa att han i princip skulle bli lämnad till sin död nere i Nigeria eftersom han skulle bli en fånge i sin kropp (som läkaren beskrev som en stock).
Hur kan man på fullaste allvar påstå att man inte får kosta något? Människan håller på att dö – och vi kan inte finna det i våra hjärtan att låta honom dö i en trygg omgivning med människor som tar hand om honom på bästa sätt istället för att låta honom dö ensam i en gränd i Nigeria…
Vart är världen på väg?
Jag blev riktigt överraskad nu när jag skulle ta och beställa mitt Europeiska sjukkort eller vad man nu ska kalla det på svenska. Det var jättelätt. Allt jag behövde göra var att gå in på Försäkringskassan, fylla i mitt personnummer och sedan var det klart! Helt sjukt! Vad har jag egentligen skjutit upp så länge? Under ett par månader har jag dragit mig för att beställa detta kort, mycket för att jag inte pallar allt pappersarbete dessa kort brukar innebära.
Men nej då, det var tydligen så enkelt. Snopet värre.
Hela världen är som lite Facebook-galna. Det är nästan som om exakt alla sitter och skaffar Facebook. Senast idag hörde jag om hur en kompis bekanta hade haft tråkigt och därmed skapat ett Facebook-konto där personen hade suttit och gjort en massa quiz. Det är gulligt, rent av rart, men det får en att tänka på hur pass Facebook-beroende vi alla börjar bli. Jag menar, till och med ens egna mamma sitter på Facebook dagarna i ända och gör både av det enda och det andra. Man får bland annat veta när en ny kaka har bakats och man kan börja förbereda sig för att äta gott när man kommer hem.
Dock ska jag inte klaga på andra. Själv sitter jag ändå där – uppdaterar min status ideligen och berättar om min ångest om hur skolan inte vill sluta ge en arbete. Även här kommer det ett quiz nu och då. Senast idag har jag gjort tre quiz.
Det är även roligt att kunna gå igenom bilder från förr som folk laddar upp och finns kvar i albumen. Lite bilder från EUP, lite bilder från dittan och dattan. Mycket trevligt på de tråkiga stunder som kan fylla ens vardag.
Facebook är även ett bra verktyg att lära känna folk. Jag har bland annat blivit med i en grupp som är för oss stackare som börjar universitetet i Glasgow till hösten där en del som kommer läsa samma ämne kommer att läsa samma ämne som jag (en del betyder i detta fall två). En kommer från Finland och det känns lite roligt att man har hittat varandra. Det känns som om det går lättare att prata om allt som ska fixas med en som faktiskt måste boka flyg och sådant också.
Nja… Jag vet inte. Är Facebook överskattat eller inte? Det är rätt händigt när man vill hålla kontakten med folk över hela världen eftersom alla har det, men är det verkligen så bra?
Jag är delvis skeptisk.
Jasså, se där. Man kommer alltså få högre lön snart. Enligt Hotell- och resturangs kollektivavtal så kommer min lön att höjas från 75,50 kr per timme till 77,80 kronor per timme.Detta betyder att jag kommer få 2,30 kr mer per timme nästa lönecheck. Yes! Här blir man rikare per sekund… Eller?
Loading ...